Slutet på en era - Hamburgs fall ned i andradivisionen

Även de största klubbarna har fläckar i sina annars rika historier; ibland handlar det bara om dåliga säsonger eller ett historiskt nederlag. Men det finns fall som Hamburger SV, som efter ett helt liv i Tysklands högsta division degraderades 2018, något som markerade en vändpunkt i klubbens historia och i tysk fotboll.

Lite historia

Klubbens grundande är inte helt tydligt, då två datum kan anses vara relevanta. Det ena är 1919, året då klubben bildades i den form vi känner den idag, efter en sammanslagning av tre fotbollsklubbar: SC Germania, Hamburger FC och FC Falke Eppendorf. Det andra är september 1887, då Germania (med sitt fullständiga namn Sport-Club Germania Hamburg), den äldsta av de tre klubbarna, grundades. Här är ytterligare en detalj värd att nämna: 1887 bildades Germania som en idrottsförening, men fotboll ingick inte förrän 1891, när engelska immigranter - precis som på många andra platser i världen - tog med sig sporten till Hamburg.

Sedan sammanslagningen av de tre klubbarna hade Hamburger SV förblivit i den högsta nivån av tysk fotboll (oavsett hur ligan förändrats genom åren) och blivit en återkommande titelutmanare. Faktum är att de blev tyska mästare för första gången 1923, bara fyra år efter sammanslagningen. Deras sämsta ligaplacering innan Bundesliga-eran var en elfteplats i Oberliga Nord 1953/1954, men klubben hade varit mycket dominant på regional nivå och konkurrenskraftig nationellt.

Den kanske största perioden i klubbens historia var slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, då de vann Bundesliga tre gånger (utöver tre andraplatser) och tog sina första internationella titlar.

Den första var Cupvinnarcupen 1976/1977, där de besegrade Anderlecht med 2-0 i finalen i Amsterdam. År 1980 nådde de Europacupfinalen men förlorade mot Brian Cloughs Nottingham Forest efter det enda målet av John Robertson.

Fotbollen, precis som livet, erbjuder ibland en chans till revansch, och Hamburg fick sin år 1983. Under ledning av den legendariske tränaren Ernst Happel, och med Felix Magath som lagets motor och målskytt, besegrade de Juventus - med Michel Platini, Dino Zoff, Paolo Rossi och polacken Zbigniew Boniek i laget - med 1-0.

Från slutet av 90-talet till mitten av 2010-talet gick klubben in i en period av relativ anonymitet, då resultaten var mycket ojämna. Säsongerna varierade kring mitten av tabellen, med hopp om att nå Europaspel - långt ifrån nedflyttningsstrider men också långt från Bundesliga-titeln.

När tiden stod stilla

Mellan 2014 och 2017 flirtade Hamburger SV regelbundet med nedflyttning, och tvingades till och med till kvalspel vid ett par tillfällen - en föraning om vad som kunde hända om klubben inte vände utvecklingen. Laget hade utvecklat en vana att göra sena viktiga säsongsavslutningar, och därmed undvika nedflyttning i sista stund och rädda sig själva - ibland på de mest dramatiskt möjliga sätt.

I säsongen 2017/2018 fick tränaren Markus Gisdol förtroendet att fortsätta efter att ha räddat laget året innan. Säsongsstarten var lovande med två segrar mot Köln och Augsburg, men laget föll snabbt tillbaka och tog endast en poäng på de följande åtta matcherna, vilket skickade dem ner i nedflyttningszonen. Faktum är att från omgång 6 fram till säsongens slut var deras högsta placering 15:e plats - den sista positionen ovanför nedflyttningsstrecket.

I slutet av januari 2018 avskedades Gisdol och ersattes av Bernd Hollerbach, som inte hade haft någon särskilt framgångsrik tränarkarriär men som spelat åtta säsonger som fotbollsspelare för Hamburger SV. Tanken var att ta in någon som kände klubben, identifierade sig med den och som, som spelare, alltid hade förknippats med hårt arbete och uppoffring. Den nye tränaren verkade ha en liten positiv effekt, då hans två första Bundesligamatcher slutade med oavgjort mot RB Leipzig och Hannover, efter en period med fyra raka förluster.

Schemat var dock inte på Hollerbachs sida, eftersom de följande matcherna var mot Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen och Werder Bremen - och alla slutade i förluster.

Därefter kom ett 0-0-resultat mot Mainz innan laget reste till Allianz Arena för att möta giganten Bayern München. Matchen slutade 6-0 till Bayern, med ett hattrick av Lewandowski, två mål av Franck Ribéry och ett mål av Arjen Robben. Två dagar efter den förödmjukande förlusten fick Hollerbach sparken och Christian Titz befordrades till huvudtränare. Titz hade tidigare varit tränare för Hamburgs reservlag. Under Titz' ledning förbättrades lagets prestationer avsevärt, och de samlade ihop ett facit på tre förluster, en oavgjord och fyra vinster på åtta Bundesligamatcher.

Hamburg SV:s hemmaarena Volksparkstadion

Den sista segern kom i form av en 2-1-vinst i den sista omgången mot Borussia Mönchengladbach, en match där Hamburg redan hade säkrat en plats bland de tre sista - även om de fortfarande hoppades på att sluta på 16:e plats och återigen få chansen att kämpa för sin Bundesligaplats i kvalet. Resultaten i de andra matcherna gick dock emot dem, och den dagen stod det klart att klubben slutade på sjuttonde plats och därmed åkte direkt ner i andradivisionen för första gången sedan 1919.

I Volksparkstadion finns en klocka som visar hur länge klubben varit i Bundesliga (sedan den nationella tävlingen började bära det namnet), och den dagen stannade klockan på 54 år, 261 dagar, 36 minuter och 2 sekunder - den exakta tiden de hade tillbringat i den tyska fotbollens högsta division. Klubben hade spelat samtliga 55 säsonger av Bundesliga fram till dess, något som var en stor källa till stolthet för både klubb och supportrar.

Inför följande säsong skedde många spelaravgångar och många nya som anslöt, och det självklara målet var att omedelbart återvända till Bundesliga. Men laget slutade fyra, endast en plats från att kvala för uppflyttning. Faktum är att fjärdeplatsen blev deras slutposition under de tre första säsongerna i 2. Bundesliga.

De två följande säsongerna slutade de trea och fick kvala för att gå upp igen, men även om de under flera år hade lyckats hålla sig kvar i högsta divisionen genom kval, hade ödet andra planer den här gången, och de misslyckades med att gå upp vid båda tillfällena.

Det var inte förrän säsongen 2024/2025, under ledning av Merlin Polzin, som de äntligen lyckades ta den efterlängtade återkomsten genom att sluta tvåa i andradivisionen.