Hur Arsenal blev "the invincibles"
När vi pratar om att vinna titlar talar vi om en fantastisk prestation i sig. Att vinna en titel och gå igenom en hel säsong obesegrade är dock någon mycket mer speciellt och minnesvärt, det är en prestation som få fotbollslag har lyckats uppnå.Faktum är att i England, med dess fotbolls långa och omfattande historia, har endast två lag gått igenom en hel säsong obesegrade: Preston North End säsongen 1888/1989, då det spelades 27 matcher, samt Arsenal säsongen 2003/2004, då i Premier Leagues ligaformat med 38 matcher. Här kommer vi att gå igenom hur detta Arsenal-lag bildades och om dess arkitekt, den franske managern Arsene Wenger.
Framgångsrik era under George Graham
Mellan åren 1986 och 1995 var den tidigare Arsenal-, Chelsea- och Manchester United-spelaren George Graham ansvarig för Gunners som manager. Under denna period vann klubben två ligatitlar (First Division som högstaligan kallades då), en FA-cup, två Ligacuper, en Charity Shield och en europatitel i form av Cupvinnarcupen, allt detta med en klassiskt brittisk spelstil baserad på kontringar och aggressivt spel utan boll. Trots Grahams sportsliga framgångar i Arsenal fick han sparken 1995 efter att det visade sig att han hade fått transferpengar utbetalade till sig privat från spelare. Som ersättare anställde Gunners Bruce Rioch, som precis hade några fina säsonger i Bolton Wanderers bakom sig. Riochs vistelse i klubben varade dock bara en säsong på grund av samarbetsproblem med klubbens styrelse.
Arsene Wenger
Fransmannen fick stor makt inom klubben som gjorde det möjligt för honom att ändra många saker som vid den tiden ansågs normala inom fotbollen men som inte direkt var något som rekommenderades för fotbollsproffs, som till exempel att förbjuda alkoholkonsumtion bland spelarna. Likaså ändrade Wenger träningsmetoderna då han tog en mer ledande roll i detta än sina föregångare, likaså matvanorna för att förbättra spelarnas fysik och allmäntillståndet. Detta är tankar som idag är en självklar och obligatorisk del av fotbollen, och även andra sporter som helhet, men som ansågs som innovativa på den tiden.
Wengers föredragna taktik
Under sin långa period med Arsenal använde Wenger flera taktiska formationer och strategier. Hans favorit och mest använda spelsystem var 4-4-2 som enligt den franske tränaren är det system som bäst fördelar spelarna på planen för att täcka ytor mest optimalt. Dessutom tillät det Wenger att spela laget bredare, vilket tvingade motståndarlaget att lämna ytor i försvaret samt erbjuda fler passnings- och genombrottssalternativ för hans spelare.Arsenal hade på den tiden redan spelare som Ray Parlour, Martin Keown och Dennis Bergkamp i truppen och under sin första säsong med klubben plockade Arsenal in den unge franske mittfältaren Patick Vieira från AC Milan. I början av säsongen 1998/1999 värvade Wenger även en viss ung svensk talang vid namn Fredrik Ljungberg, föga känd inom den engelsk fotboll vid tillfället. De började även låta några erfarna spelare lämna, som till exempel Ian Wright. Wengers avsikt var att få in talangfulla spelare från hela världen, dels för att föryngra laget men även för att kunna implementera sin filosofi för dessa, något som han ansåg vara mer komplicerat med äldre spelare.
Thierry Henry - här i New York Red Bulls
Thierry Henry anländer till klubben
Ett år senare skulle han göra ett betydande ekonomiskt utlägg för en ung fransk talang vid namn Thierry Henry en spelare som ansågs extremt talangfull men hade misslyckats med att anpassa sig i sitt dåvarande lag Juventus i Italien. År 2000 började Wenger på allvar att spetsa laget ytterligare genom att slutföra värvningarna av Robert Pires, världsmästare med Frankrike 1998, samt Lauren, en kamerunsk försvarare som precis gjort ett namn för sig i den spanska ligan med Mallorca. 2001 gjorde han även värvningen av Sol Campbell, en av de bästa försvararna i Premier League som anslöt som fri transfer efter att ha spelat ut sitt kontrakt med Arsenals bittra rival Tottenham.2002, efter att ha haft ett mycket bra VM där han blev mästare med Brasilien, skrev brassen Gilberto Silva på för Gunners från Atletico Mineiro. Parallellt med detta gick två klubblegendarer i pension i form av Lee Dixon och Tony Adams, och ett år senare lämnade David Seaman till Manchester City, som skulle ersättas av tysken Jens Lehmann som kom från Borussia Dortmund.
Den oövervinnerliga startelvan
Under säsongen 2003/2004, efter en progressiv men djupgående förnyelse av laget, var Arsenal en återspegling av vad Wenger ville att klubben skulle vara. Man hade en solid startelva som gjorde andra lag i Premier League gröna av avund: Lehmann - Campbell, Kolo Toure, Ashley Cole, Lauren - Vieira, Gilberto Silva, Pires, Ljungberg - och på topp Bergkamp och Henry.Med detta lag gick Arsenal obesegrade i hela 49 raka matcher, med början den 7 maj 2003 (fortfarande under säsongen 2002/2003) då man slog Southampton med 6-1 på Highbury, och slutade den 16 oktober 2004 (säsongen 2004/2005) när de föll mot Manchester United med 2-0 på Old Trafford. I mitten av denna makalösa sträcka av matcher var de 38 matcherna under säsongen 2003/2004, där de var obesegrade mästare med 90 poäng efter 26 vinster och 12 oavgjorda matcher.
Något som även sticker ut i denna matchserie är att Arsenal gjorde mer än 2 mål i snitt per match, efter att ha gjort 112 mål under den perioden och bara släppt in 35, det vill säga släppt in runt 0,7 mål per match. Dessa siffror förstärker så klart den fantastiska prestationen som detta legendariska lag åstadkom, en prestation som alla fotballsfans minns än idag och även de bästa lag drömmer om att återupprepa.
Följ oss
