När Borussia Mönchengladbach dominerade Tyskland (och nästan Europa)

Kontinuitet över tid är något som väldigt få lag kan säga att de haft genom fotbollens historia, man brukar säga att det är lättare att ta sig dit än att stanna kvar. Borussia Mönchengladbach hade ett gyllene årtionde under i princip hela 1970-talet, då det i praktiken började 1970 och slutade 1979. Klubben drabbades särskilt hårt varken av spelarförluster eller tränarbyte under denna framgångsrika period i klubbens historia.

Borussia Mönchengladbach hörnflagga med klubblogo

Historia om Borussia Mönchengladbach

År 1899 lämnade en grupp unga spelare från föreningen TC Germania Gladbach, en multisportklubb i staden Mönchengladbach, och organiserade sig för att bilda en egen klubb med fokus enbart på fotboll, som de kallade FK Borussia 1900. På den tiden hade sporten, som nyligen "importerats" från England, varken den logistiska infrastrukturen eller det sociala stödet den har idag, vilket var ett hinder för klubbens tillväxt under de första åren.

När fotbollen i Tyskland senare organiserades bättre fick klubben viss uppmärksamhet eftersom den var en av de mest konkurrenskraftiga i regionen. Fram till Bundesligans födelse 1963 växlade de dock mellan den första och andra nivån i det tyska ligasystemet. Deras första och enda professionella titel i klubbens historia upp till 1970-talet var DFB-Pokal-titeln 1960, där de besegrade Karlsruher i finalen.

Hans Weisweiler

Hans Weisweiler tog över som tränare för Gladbach 1964, när klubben spelade i 2. Bundesliga. Weisweiler hade varit spelare i Köln, men under sina fyra år i klubben tillbringade han tre som spelande tränare. Efter korta sejourer i Rheydter SpV och det tyska landslaget (som assisterande tränare) återvände han till Köln, och tre år senare flyttade han till stadsrivalen Viktoria Köln, och i den klubben gjorde han sig ett namn inom den tyska fotbollen.

Början på Fohlenelf

När Weisweiler kom till ett Gladbach var det en klubb med ekonomiska problem, så han kunde inte förstärka laget genom att värva spelare från andra klubbar. I stället var han tvungen att fokusera på ungdomsverksamheten och lägga grunden till det som skulle bli känt som Fohlenelf ("fölflocken"). Tränaren kännetecknades av att ge spelarna stor frihet i offensiven så att de kunde få ut max av sitt talangfulla spel utan alltför många taktiska begränsningar.

Weisweilers hand hade tydlig effekt: bara ett år efter hans ankomst kunde de fira att de uppnått uppflyttning till Bundesliga. Klubben visade sina styrkor direkt genom att sluta i mitten av tabellen under sin första Bundesligasäsong, och under de följande tre åren placerade de sig uppe i toppskiktet (två gånger som trea), samtidigt som de var laget som gjorde flest mål i ligan. Deras offensiva kraft var fruktad, vilket gjorde att många av deras spelare värvades av andra klubbar. Men Weisweiler lyckades ersätta varje förlorad spelare på ett framgångsrikt sätt och behålla spelsättet.

Under säsongerna 1969/1970 och 1970/1971 blev Gladbach, med en strålande Herbert Laumen (lagets bästa målskytt båda säsongerna), mästare i Bundesliga. De lämnade Gerd Müllers Bayern München på andra plats vid båda tillfällena - laget som skulle bli deras stora rival under hela årtiondet. Bayern vann de två följande Bundesligasäsongerna, men 1972/1973 vann Weisweilers lag DFB-Pokalen och nådde även finalen i UEFA-cupen, där de dock föll mot Shanklys Liverpool med 3-2 sammanlagt.

Ett år senare skulle Bayern München återigen vinna Bundesliga, och lämna Gladbach på andra plats - trots att de hade gjort 93 mål på 34 matcher. Det bayerska laget gick dock ännu längre och gjorde 95. Den andraplatsen gav Mönchengladbach en ny kvalificering till UEFA-cupen. Säsongen 1974/1975 ledde Weisweiler laget till sin tredje Bundesliga-titel, men den verkliga milstolpen kom i Europa då de vann UEFA-cupen mot holländska Twente med 5-1. Det var klubbens första stora internationella titel och säkrade en historisk dubbel för Mönchengladbach. Weisweiler ansåg då att han hade fullgjort sitt uppdrag i klubben och accepterade ett erbjudande från FC Barcelona för att ersätta Rinus Michels som tränare för katalanerna.

Tränaren Udo Lattek

Udo Lattek hade en kort karriär som professionell fotbollsspelare innan han vid 30 års ålder anslöt till det tyska fotbollsförbundet för att arbeta som tränare för Västtysklands landslag. Efter nästan fem år fick han chansen att bli tränare för Bayern München, tack vare rekommendationer från Beckenbauer, Maier och Müller som redan arbetat med honom i landslaget. Hans anställning var dock inte utan kontrovers, eftersom han inte hade någon erfarenhet på klubbnivå.

Från sin ankomst till Bayern tills han lämnade klubben vann Lattek tre Bundesliga-titlar, en DFB-Pokal och en Europacup. Den mycket starka säsongen 1974/1975 av Gladbach var dålig för Bayern - åtminstone enligt klubbpresidenten - och detta ledde till Latteks avsked. Överraskande nog skulle Lattek bli Weisweilers ersättare i Gladbach, Bayerns stora rival under de senaste fem åren.

Toppåren

Tränarbytet påverkade inte Mönchengladbachs prestationer. Säsongen 1975/1976 upprepade klubben sin Bundesliga-titel, något de även skulle lyckas med säsongen därpå. Under säsongen 1976/1977 nådde klubben vad som förmodligen är den högsta punkten i Gladbachs historia: finalen i Europacupen. Som om ödet ville vara grymt blev motståndaren återigen Liverpool, denna gång under ledning av Bob Paisley. Resultatet gick åter till engelsmännens fördel, den här gången 3-1.

År 1979 avslutade Mönchengladbach sitt gyllene årtionde med ännu en stor framgång - denna gång i form av ytterligare en internationell titel, UEFA-cupen igen. Motståndaren var Röda Stjärnan Belgrad, det jugoslaviska laget som redan hade slagit ut ett tyskt lag i semifinalen, Hertha Berlin, samt engelska lag som West Bromwich och Arsenal. Trots 1-1 i den första matchen i Belgrad, avgjorde Allan Simonsens straffmål i returen och gav titlen till Latteks mannar. Några veckor senare lämnade dock Lattek Gladbach för att pröva lyckan i ett annat Borussia - Dortmund.

Efter att Lattek lämnade klubben så tappade de sin status som storklubb och enda titeln de vunnit efter sin storhetstid fram till idag är DFB-Pokal 1995, och man har även haft ett par rundor ner till 2. Bundesliga och upp till Bundesliga igen.