Från turbulens till triumf - Italien, VM 2006 och Calciopoli

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var italiensk fotboll en av de två bästa i Europa och dess klubbar var huvudrollsinnehavare i internationella turneringar. Trots att Italien blev världsmästare 2006 påverkade den så kallade Calciopoli-skandalen (tillsammans med andra faktorer) de italienska klubbarna kraftigt. Med några få undantag har de inte lyckats återvända till den nivå de en gång höll. Idag återvänder vi till den bitterljuva perioden i fotbollshistorien i stövellandet.

Marcelo Lippi

Början

Den 14 maj 2006 besökte Fabio Capellos Juventus Stadio San Nicola för att möta Reggina, där de vann med 2-0 efter mål av David Trezeguet och Alessandro Del Piero och återigen korades till mästare i Serie A (de hade också vunnit säsongen 2004/2005) - eller åtminstone var det vad de trodde. Efter firandet lämnade stora delar av Juventus trupp för att ansluta till sina respektive landslag och förbereda sig inför VM i Tyskland. Från Juve-truppen gick Gianluigi Buffon, Fabio Cannavaro, Alessandro Del Piero, Mauro Camoranesi och Gianluca Zambrotta till Italiens landslag.

Laget, lett av Marcelo Lippi, beslutade att genomföra ett träningsläger i Schweiz, där de tillbringade dagarna inför världens största fotbollsturnering. Där spelade de två förberedande matcher som båda slutade 1-1, först mot Schweiz i Genève och sedan mot Ukraina i Lausanne. Trots en trupp full av talang, skicklighet och erfarenhet på högsta nivå väckte Azzurri inte mycket optimism.

Bara dagar före Italiens VM-premiär läcktes samtal mellan Paolo Bergamo, ansvarig för att utse domare i Serie A, och flera direktörer i italienska toppklubbar, bland dem Gianluigi Paretto, dåvarande domarchef. Även om det vid tidpunkten för läckan inte fanns någon säkerhet kring vilka klubbar som var inblandade, antogs det att Juventus och Milan var bland dem. Detta var förstås ett hårt slag för landslaget, eftersom flera av dess spelare riskerade att påverkas av utredningen och deras klubbar kunde få hårda straff. I denna kontext av osäkerhet anlände Italien till VM - en typ av motgång som historiskt brukat stärka Azzurri.

Världsmästerskapet 2006

Italien debuterade den 12 juni mot Ghana med en 2-0-seger som gav laget ett visst lugn. I den andra matchen spelade de 1-1 mot USA och besegrade sedan Tjeckien med ännu en 2-0-seger, vilket gjorde att de vann sin grupp. Parallellt med VM framkom allt fler detaljer om den kontroversiella Calciopoli-affären hemma i Italien. Utredningen hade fått tillgång till telefonsamtal där Luciano Moggi och Antonio Giraudo, båda direktörer i Juventus, talade med Paretto och Bergamo för att få domare som var Juventus vänligt inställda i klubbens avgörande matcher.

Samtidigt upptäcktes att direktörer i Milan, Fiorentina och Lazio haft liknande kontakter med domarorganisationen. Dessutom ryktades det att Moggi hade så stor påverkan att han ska ha pressat Lippi att ta ut fler Juventusspelare. Under tiden fortsatte VM i Tyskland och Italien skulle möta Australien i åttondelsfinal, mitt i allt tumult orsakat av nyheterna från hemlandet.

En straff från Francesco Totti i den femte tilläggsminuten i den andra halvleken blev avgörande mellan Italien och Australien, i en match som var mer än komplicerad för Lippis lag. I kvartsfinalen väntade Ukraina, men de utgjorde egentligen inget större hinder för Azzurri, som bekvämt vann med 3-0 efter två mål av Luca Toni, vilket tystade kritiken som kvarstod efter matchen mot Australien.

Den 4 juli mötte Italien värdnationen Tyskland i semifinalen, men samma dag avslutades också utredningen och med de bevis som samlats in av domare och åklagare gav det italienska fotbollsförbundets domstolar sitt utlåtande. Juventus fråntogs sina två senaste scudetti (2004/2005 och 2005/2006) och tvångsdegraderades till Serie B. Fiorentina degraderades också till Serie B, medan Lazio och Milan fick stanna kvar i Serie A men med poängavdrag. Alla fyra klubbar fick dessutom ytterligare böter, och Juventus och Fiorentina skulle dessutom inleda sina säsonger i Serie B med poängavdrag. Det är värt att nämna att 13 av de 23 spelare som Lippi tagit ut spelade för någon av dessa klubbar.

Med dessa nyheter spelades semifinalen på Signal Iduna Park (tidigare kallad Westfalenstadion, Borussia Dortmunds hemmarena), en oerhört jämn match och en av de bästa i hela turneringen. De första 90 minuterna slutade 0-0 och matchen fortsatte in i förlängning fram till den 119:e minuten, när en hörna för Italien slogs av Del Piero. Returen hamnade hos Pirlo vid straffområdets kant och han passade till Fabio Grosso, som slog till direkt med vänstern förbi Lehmann. Ett par minuter senare skulle Del Piero sätta ytterligare ett mål och fullborda en lysande italiensk kontring, efter att hela det tyska laget gått upp för att jaga en kvittering.

Marco Materazzi

Olympiastadion stod som skådeplats för finalen mellan Italien och Zinedine Zidanes Frankrike, i vad som blev den franska legendarens sista match. Zidane var tillsammans med Marco Materazzi matchens huvudperson, då båda gjorde mål för sina respektive lag, vilket resulterade i 1-1 efter både ordinarie tid och förlängning. Men de var också inblandade i ett av VM-historiens mest minnesvärda ögonblick - den berömda skallningen från fransmannen mot den italienska försvararen, som ledde till att Zidane blev utvisad. I straffläggningen vann Italien med 5-3, och Grosso satte den sista. Azzurri lyfte sin fjärde VM-titel i ett grumligt och osäkert sammanhang.

De sanktioner som klubbarna fått reducerades senare, även om Juventus fortfarande spelade i Serie B, vilket innebar att spelare som Vieira, Ibrahimovic, Thuram och Cannavaro lämnade klubben. Däremot stannade andra som Trezeguet, Del Piero, Buffon och Nedved kvar för att säkra återkomsten till Serie A ett år senare.