Carlo Ancelottis tidiga dagar som manager
Carlo Ancelotti är en person som alltid har känt till hur framgång smakar inom fotbollen. Oavsett om det är som spelare eller som tränare har italienaren gjort det till en vana att vinna och göra det på högsta nivå, vilket är anledningen till att det är intressant att se tillbaka på hans tidiga dagar som tränare, som inte alltid får samma täckning som resten av hans tränarkarriär.
Spelarkarriär, landslag och Reggiana
Ancelotti inledde sin karriär i de lägre divisionerna i italiensk fotboll med Parma, och spelade till och med som andraanfallare ibland. Detta var i slutet av 70-talet och efter ett par säsonger skrev han på för AS Roma i början av 80-talet och var med och vann klubbens andra Scudetto säsongen 1982/83 och blev en av de mest hyllade spelarna i klubbens historia.Han skrev på för AC Milan 1987 och tillbringade de återstående fem åren av sin karriär där, främst under ledning av tränaren Arrigo Sacchi. Även om Ancelotti inte hade samma erkännande som Marco van Basten eller Ruud Gullit, skulle han bli en annan viktig pusselbit i Sacchis pussel för att vinna flera stora titlar, inklusive Europacupen 1989 och 1990.
När han gick i pension blev han Sacchis assistent i det italienska landslaget, vilket fungerade som en slags praktikplats för honom när det gäller att lära sig vad som krävs för att vara tränare. Detta inkluderade att vara en del av det italienska laget som nådde VM-finalen 1994 i USA där de förlorade mot Brasilien på straffar efter 0-0. Han skulle slutligen lämna positionen som assisterande manager för landslaget 1995 för att påbörja sin resa som huvudtränare.
Hans tränarkarriär började säsongen 1995/1996 med Reggiana i Serie B, som han snabbt förde upp till Serie A, vilket han i skrivande stund är den siste tränaren som lyckats med. Ancelotti hade ett facit på sjutton segrar, fjorton oavgjorda och tio förluster, vilket inte var särskilt imponerande, men slutresultatet att nå Serie A, vid en tidpunkt då det var den bästa ligan i världen, kan inte underskattas.
Hans tid i Parma
Det är värt att påpeka att det Parma Ancelotti spelade i i slutet av 70-talet var ett helt annat lag än det han återvände till 1996. Efter en bra debutsäsong som professionell tränare med Reggiana ville klubben, som gav honom hans debut som professionell fotbollsspelare, ge honom en chans som manager i Serie A, och det var nu ett lag som hade haft framgångar under tränaren Nevio Scala, bland annat vinster i Coppa Italia 1992, Cupvinnarcupen 1993, Europeiska supercupen 1993, UEFA-cupen 1994 och Supercoppa Italiana 1995.Enkelt uttryckt var detta första gången som Ancelotti skulle behöva hantera höga förväntningar som manager, och resultaten var i ärlighetens namn ganska blandade. Det är svårt att tro det nu, men på den tiden var italienaren en mycket rigid tränare ur ett anfallsperspektiv. Han hade en strikt 4-4-2-formation som just i Parma inte fick ut det mesta av spelare som Gianfranco Zola och Hristo Stoichkov, trots dessa fotbollsspelares fantastiska talanger.
Både Stoichkov och Zola skulle säljas under sommaren, men den första säsongen hade Hernan Crespo och Enrico Chiesa blomstrat som ett partnerskap under Ancelottis ledning. Detta ledde Parma till andraplatsen i Serie A, vilket var en avsevärd prestation med tanke på ligans konkurrensnivå vid den tiden, även om det inte ledde till några silverföremål. Spelare som Gianluigi Buffon och Fabio Cannavaro skulle också börja etablera sig som huvudfigurer i laget.
Den andra säsongen skulle dock mest ses som en besvikelse. Parma blev en besvikelse i UEFA Champions League, åkte ut i första omgången och slutade på en blygsam sjätteplats i ligan. Ancelotti fick därför sparken i slutet av säsongen 1997/1998, vilket också skulle bli en viktig lärdom för honom i fortsättningen av hans karriär.
Han skulle föra en återkomst på tränarbänken i februari 1999 när han blev manager för Juventus, men det är ett kapitel i hans karriär som förtjänar sin egen artikel eftersom det var fyllt av problem för den tidigare AC Milan-spelaren.
Slutsats
De första åren av Carlo Ancelottis tränarkarriär, som det brukar hända med andra tränare, var ett avgörande ögonblick för hans utveckling. Det var då han lärde sig mycket om vad som krävs för att bli en framgångsrik tränare och vilka uppoffringar man måste göra, särskilt när det gäller hans förmåga att vara flexibel och att anpassa sig till sin trupp, vilket var något han kämpade med i början.Dessutom kan man blicka tillbaka och se de första tecknen på den manager han skulle bli, särskilt när det gäller kraven från de klubbar han hade att göra med. Det finns ett argument för att den fullständiga versionen av hans tränarstil inte skulle ses förrän under hans AC Milan-dagar, men dessa perioder innan dess gav alla viktiga lärdomar för hans framväxt som manager.