Varför Roberto Mancinis tid i Inter fortfarande spelar roll i dag

Roberto Mancini är en intressant figur när det handlar om Inter. Han är någon som har varit en viktig bidragsgivare till klubbens framgångar under 2000-talet och därmed hjälpt till att återetablera klubben i toppen efter flera år av underprestationer. Det har dock alltid funnits en känsla av att han gjorde mycket av grovarbetet som andra tränare sedan kunde bygga vidare på för att nå de största framgångarna. Hans tid i Manchester City var liknande.

Dessutom var hans andra sejour i klubben betydligt mer ojämn, även om detta också kan förklaras av klubbens problem under den perioden. Att helt avfärda hans arv för den delen av karriären vore dock en smula orättvist. Återigen är Mancinis tid som tränare för Inter en period fylld av många debatter, vilket gör denna analys och tillbakablick desto mer intressant.

Första eran

Mancini inledde sin tränarkarriär med att hantera stora ekonomiska problem som hans klubbar hade. Det första exemplet var Fiorentina 2001 eftersom klubben var hårt pressad ekonomiskt och tvingades sälja nyckelspelare som Rui Costa och Francesco Toldo. Mancini själv fick till och med spela några matcher för att fylla ut truppen. Han vann dock trots detta en Coppa Italia, även om det skedde samtidigt som klubben låg på nedflyttningsplats under säsongen 2001/2002, och man åkte ur serien efter att Mancini fått sparken.

Han anställdes av sin tidigare klubb Lazio och gjorde överlag ett bra jobb där, bland annat genom att kvalificera laget till europeiska turneringar trots fortsatta ekonomiska utmaningar. När han skrev på för Inter 2004 hade de italienska giganterna investerat tungt under flera år men haft svårt att få resultaten att stämma. Mancini vann dock Coppa Italia 2005, hans tredje i karriären efter segrarna med Fiorentina och Lazio, och lade till ytterligare en sådan titel 2006.

Efter att två av hans spelare, Javier Zanetti och Cristiano Zanetti (inte släkt med varandra), blivit attackerade fysiskt av fans den 10 april 2006, uttryckte Mancini mycket tydligt sin önskan att lämna Italien efter tiden i Inter:

"Den här händelsen har skyndat på mina planer att gå utomlands - när jag är klar med Inter kommer jag att lämna Italien, det är helt säkert. Att spela och njuta, vilket är vad fotbollen handlar om, är inte längre möjligt. Du kan inte vinna eller förlora och bara tänka på vad som händer på planen - om du förlorar måste du tyvärr tänka på andra saker också."

När Calciopoli-skandalen briserade förstärkte Mancini och Inter truppen med flera högprofilerade spelare, som Zlatan Ibrahimović och Hernán Crespo samt ytterligare några under sommaren 2006. Detta hjälpte laget att vinna Serie A-titeln både 2007 och 2008. UEFA Champions League blev dock Mancinis stora akilleshäl och skulle fälla honom sommaren 2008, då han ersattes av José Mourinho.

Andra eran

"När jag tackade ja till det här visste jag att det var väldigt svårt," sade Mancini 2015 när han tränade laget åter igen. "Jag tror att när vi vinner igen kommer vi att vara bättre än 2004 (när jag tog över första gången). När du kommer tillbaka till Inter för andra gången och vi kan vinna igen, då tror jag att det blir bra."

Mancini återvände till Inter 2014 efter sejourer i Manchester City och Galatasaray, även om förutsättningarna nu var helt annorlunda. Inter kämpade för att återfinna sina tidigare framgångar och hade inte längre de resurser som krävdes för att konkurrera som förr. Detta var utan tvekan ett problem för Mancini, som ville bygga om truppen.

Under sina två år i klubben fick han hantera en rad olika utmaningar, bland annat konflikter med pressen, anklagelser mot Napolis tränar Maurizio Sarri om homofobi, samt uttalandet att spelare som inte är födda i Italien inte borde spela för landslaget - något som skapade problem med dåvarande förbundskaptenen Antonio Conte.

"Jag har ett kontrakt, men om någon inte längre är nöjd med mig kan vi utan problem riva det," sade Mancini i maj 2016 under sin andra sejour. "Men låt mig bara klargöra en sak - jag kräver inte månen. Förra året värvade vi tio spelare, men vi sålde också många toppspelare och i själva verket slutade det med att vi gick med vinst.

Jag behöver prata med presidenten och förstå vilka möjligheter vi har på transfermarknaden. Jag är inte bekymrad över att förlänga mitt kontrakt (efter 2017) eftersom det inte skulle ändra någonting. Men det här laget har solida grunder. Vi saknade bara kontinuitet, men vi hade knappt några problem mot de stora klubbarna, även om vi vet att tre lag var starkare än oss."

Trots alla positiva kommentarer och det självsäkra tonläget är sanningen att Mancini hade det mycket svårt under sin andra period i Inter, vilket ledde till att han lämnade klubben i augusti 2017 efter en ömsesidig överenskommelse. Detta blev en ganska dyster avslutning på vad som borde ha varit en betydligt mer positiv relation.

Trots allt är det viktigt att lyfta fram att Mancini hjälpte Inter att återvända till toppen av italiensk fotboll genom att vinna Scudetton efter många års misslyckanden att nå dit. Det finns utrymme för kritik när det gäller hur hans lag aldrig riktigt konkurrerade i Champions League, men det är också sant att han byggde grunden till den trupp som Mourinho senare skulle maximera till sin fulla potential.

För den som också följer italiensk fotboll ur ett bredare underhållningsperspektiv, där exempelvis ett casino kan vara en del av helhetsupplevelsen, är Mancinis tid i Inter fortfarande ett fascinerande kapitel att blicka tillbaka på.

Hur man än ser på det finns det ingen tvekan om att Mancini är en av de mest underskattade tränarna under 2000-talet.