Portugals gyllene generation och födelsen av en fotbollsstormakt
Begreppet "gyllene generation" brukar användas om en grupp spelare som nådde en nivå långt över den normala standarden för sitt lag. I Portugals fall gav denna generation inte bara landet framgångar, utan banade också väg för de följande årtiondena och bidrog till att etablera det som skulle bli ett av Europas starkaste landslag.
Början på Portugals ungdomsrevolution
Portugal var långt ifrån den talangfabrik landet är i dag och tillbringade stora delar av 1900-talet utanför den internationella fotbollens absoluta toppskikt, med endast sporadiska framgångar. Detta började dock förändras i slutet av 1980-talet. 1988 deltog Portugal i U16-EM i Spanien med spelare som Rui Bento och Jorge Costa. Portugal tog sig obesegrat till finalen, där värdnationen väntade. Efter en mållös final stod Spanien som segrare efter att ha vunnit straffläggningen med 4-2.
Carlos Queiroz
Carlos Queiroz tar över Portugals ungdomsutveckling
I slutet av 1980-talet utsågs Carlos Queiroz, en ung tränare vars tidigare erfarenhet bland annat omfattade en roll som assisterande tränare i Estoril, till ansvarig för Portugals ungdomsutvecklingsprogram och tränare för landets ungdomslandslag. Queiroz första officiella turnering i sin nya roll var ungdoms-VM 1989 i Saudiarabien. Portugal ställde upp med flera spelare som senare skulle utmärka sig på seniornivå, däribland Fernando Couto, som skulle spela för Porto, Barcelona och Lazio, João Pinto, som skulle representera Benfica och Sporting CP, samt Paulo Sousa, som skulle bli Europamästare med både Juventus och Borussia Dortmund.Portugal blir ungdomsvärldsmästare 1989
Portugal vann grupp A före värdnationen, Tjeckoslovakien och Nigeria, vilket innebar att laget ställdes mot Colombia, vars trupp innehöll spelare som Óscar Córdoba och Jorge Bermúdez. Portugal besegrade sydamerikanerna med 1-0 efter mål av Jorge Couto. I semifinalen slog de även Brasilien med 1-0, ett lag som innehöll namn som Sonny Anderson, som senare skulle spela för Barcelona och Lyon, Leonardo, som spelade för AC Milan och PSG, samt Roberto de Assis, Ronaldinhos bror.I finalen ställdes Portugal mot Nigeria, som de redan hade besegrat med 1-0 i gruppspelet. Portugal vann på nytt, den här gången med 2-0, och blev därmed ungdomsvärldsmästare för första gången, vilket visade sig bli en vändpunkt i den portugisiska fotbollens historia. Senare samma år deltog Portugal även i U16-EM och tog sig återigen till final efter att ha vunnit samtliga matcher, däribland semifinalen mot Spanien. I finalen krossade de Östtyskland med 4-1. I laget fanns även en teknisk ung ytter vid namn Luís Figo, som gjorde mål i finalen och skulle senare, som de flesta fotbollsfans vet, bli en av de främsta spelarna i den portugisiska fotbollens historia.
Fortsatta framgångar på U16-nivå
I juni samma år deltog Portugal även i U16-VM 1989, med samma kärna av spelare som redan hade spelat i den europeiska turneringen. Portugal vann gruppen efter att ha besegrat Colombia och spelat oavgjort mot Saudiarabien och Guinea. De slog Argentina med 2-1 i kvartsfinalen, men förlorade med 1-0 mot värdnationen Skottland i semifinalen. De slutade till sist trea efter att ha besegrat Bahrain med 3-0 i bronsmatchen.En andra raka världsmästartitel
Ett år senare, när Portugal hade etablerat sig som en framväxande kraft inom ungdomsfotbollen, slutade laget fyra i U16-EM i Östtyskland. År 1991 deltog Portugal i ungdoms-VM, som arrangerades på hemmaplan. Turneringen innehöll flera spelare som senare skulle få framstående karriärer, däribland Roberto Carlos, Mauricio Pochettino, Giovane Élber och Andy Cole. Portugal dominerade gruppspelet och gick inte bara vidare som gruppvinnare, utan vann också samtliga matcher utan att släppa in något mål mot Argentina, Sydkorea och Irland.I kvartsfinalen väntade Mexiko, som Portugal besegrade med 2-1 efter förlängning för att säkra en plats i semifinalen. Där gjorde Rui Costa matchens enda mål när Portugal besegrade Australien med 1-0 och tog sig till final. Finalen spelades mot Brasilien på Estádio da Luz inför omkring 127 000 åskådare, vilket är publikrekord för en match i U20-VM. Matchen var mycket jämn och förblev mållös även efter förlängning. Portugal vann den efterföljande straffläggningen med 4-2 och tog sin andra raka titel i turneringen. År 1992 vann de även den prestigefyllda Toulon-turneringen efter att ha vunnit samtliga matcher och bara släppt in två mål.
Luís Figo
Det bestående arvet efter Portugals gyllene generation
Den gyllene generationen innehöll flera spelare som blev centrala för Portugals utveckling till en internationell fotbollsmakt. De låg inte bara bakom ungdomsframgångarna som blev en vändpunkt för portugisisk fotboll, utan höjde även nivån på seniorlandslaget, vilket kulminerade i Portugals andraplats i hemma-EM 2004. Deras prestationer bidrog till att skapa de förväntningar och den fotbollskultur som föregick Portugals triumf i EM 2016. Några av spelarna som ingick i denna gyllene generation var:Abel Xavier: Försvararen var en del av Portugals framgångsrika ungdomsprogram under slutet av 1980-talet och fortsatte sedan karriären i flera framstående europeiska klubbar, däribland Everton, Liverpool, PSV Eindhoven och Roma.
Jorge Costa: En Porto-legend som tillbringade mer än ett årtionde i klubben och vann UEFA Champions League, UEFA-cupen och Interkontinentala cupen samt ett stort antal inhemska titlar.
Luís Figo: Figo behöver knappast någon närmare presentation. Han vann Ballon d'Or och tog ett stort antal titlar under en framstående karriär i klubbar som Barcelona, Real Madrid och Inter. Hans kontroversiella övergång från Barcelona till Real Madrid är fortfarande en av de mest uppmärksammade övergångarna i fotbollshistorien.
Rui Costa: En elegant spelfördelare som tillbringade 12 år i Italien med Fiorentina och AC Milan och gjorde 94 landskamper för Portugals seniorlandslag.