När Athletic Bilbao trollband världen under Marcelo Bielsa

Det finns kombinationer som vid första anblick inte verkar logiska och inte ger en känsla av att passa ihop. Men i vissa fall faller allt på plats på ett nästan överraskande bra sätt. År 2011, i en period då Guardiola's Barcelona och Mourinho's Real Madrid totalt dominerade spansk fotboll, dök det upp ett lag som - likt ett stjärnfall, lysande under en kort stund - lämnade mycket varma minnen hos fotbollsfans.

Athletic Bilbao-fans med Estadio San Mamés i bakgrunden

Det laget var Marcelo Bielsas Athletic Bilbao, som under en tid blev alternativet till de två giganterna i spansk fotboll. I dag betraktas fotboll ofta genom statistik och siffror snarare än själva spelet och matcherna. Ser man endast till resultat och statistik passerade kanske detta lag relativt obemärkt - men för dem som såg dem spela är minnena fortfarande tydligt positiva.

En kort sammanfattning av Athletics historia

I slutet av 1800-talet var Bilbao ett industriellt centrum, vilket lockade många brittiska immigranter till regionen - och med dem kom en stark passion för fotboll. Samtidigt hade många basker rest till England för att studera och där utvecklat samma passion, som de tog med sig hem.

Från och med 1898 började flera hemvändande studenter spela fotboll i området och år 1902 beslutade de sig för att bilda en officiell fotbollsklubb. Det brittiska inflytandet var så starkt att klubben tog namnet Athletic Club, med engelsk stavning. Sedan 1911 har klubben haft en policy att endast spela med basker, vilket ytterligare framhäver deras åtta ligatitlar och 24 Copa del Rey-titlar. Denna policy gäller dock inte tränare eller personal, vilket gör att de anställer utländska tränare.

Marcelo Bielsa

Argentinaren var en lågprofilerad spelare, men som tränare gjorde han snabbt ett namn för sig i sitt hemlands fotboll efter framgångsrika säsonger med Newell's Old Boys. Efter en period i Mexiko återvände han till Argentina för att träna Vélez, där han också presterade väl. Senare anslöt han till Espanyol för en kort tid innan han fick ett samtal från det argentinska landslaget. Trots att han hade en mycket talangfull generation med spelare skadade det svaga resultatet i VM 2002 hans rykte allvarligt i hemlandet. År 2007 tog han över Chiles landslag och hjälpte dem att bli ett av de bästa lagen i Sydamerika. Detta ledde till att Athletic Club värvade honom 2011, efter att Josu Urrutia blivit klubbpresident och ville ersätta Joaquin Caparrós. Under hela sin karriär har "El Loco" blivit känd för sin snabba, intensiva och offensiva spelstil - men också för en unik personlighet som ingen lämnas oberörd av.

Truppen 2011/2012

På grund av den baskiska klubbens värvningspolicy brukar deras transferfönster inte innebära att särskilt många nya spelare ansluter till klubben, och de som gör det innebär vanligtvis inte några stora utgifter. Sommaren 2011 var inget undantag, då den enda värvningen var Ander Herrera, som kom från Zaragoza för cirka 7,5 miljoner euro. Eftersom inga spelare lämnade A-laget tog Bielsa över en klubb som redan hade presterat bra i ligan (sjätteplats och Europakvalifikation) och som åkt ut i åttondelsfinalen i Copa del Rey.

Truppen var en intressant blandning av unga, lovande spelare och mer erfarna namn. Bielsa har alltid varit en tränare som inte tvekar att använda unga eller mindre kända spelare, så länge de uppfyller kraven i hans system. I detta avseende förlitade sig den argentinske tränaren starkt på en grupp unga spelare som Iker Muniain, Mikel San José, Ander Iturraspe, Oscar De Marcos, Javi Martínez (som trots sin ungdom redan hade haft mycket speltid i klubben under tidigare säsonger), Markel Susaeta och nyförvärvet Ander Herrera. Flera av dem fick stora karriärer i Athletic Club, och några blev till och med moderna klubbikoner.

Denna grupp av unga spelare kompletterades av mer "veteraner" som Gaizka Toquero, Andoni Iraola, David López, Gorka Iraizoz samt lagets främsta målskytt, Fernando Llorente. Kombinationen av dessa olika nivåer av erfarenhet och en relativt bred trupp med spelare som presterade på en mycket liknande nivå - särskilt med tanke på att laget spelade i tre turneringar, något som inte är särskilt vanligt för klubben - och att endast en värvning gjordes, var anmärkningsvärt. Den mer traditionella spelstilen inom baskisk fotboll ligger närmare det klassiska engelska spelet: raka bollar, mycket luftspel, mycket fysisk kamp - element som inte riktigt passar med det Bielsa vanligtvis använder i sina lag. Därför utvecklade laget ett passningsorienterat spel, med mycket fart och press på motståndaren, samt ett mycket farligt kantspel.

Resultat

I ligan hade laget några svaga inledande matcher, vilket gjorde att reaktionen - särskilt i mitten av säsongen - inte räckte för att förbättra deras tiondeplats, efter en formnedgång i slutskedet. I Copa del Rey nådde de finalen där de ställdes mot Guardiolas Barcelona, och förlorade med 3-0 efter mål av Messi och Pedro. Slutligen, i Europa League, där de började i playoff-omgången, nådde de också finalen efter att ha besegrat lag som Paris Saint-Germain, Manchester United, Sporting och Schalke 04. Finalen var mot en gammal bekant, Atlético Madrid, där de förlorade med 3-0 ytterligare en gång, efter två mål av colombianen Radamel Falcao.

Som du kan se, om man bara tittar på resultaten i sig, skulle säsongen kanske inte framstå som särskilt anmärkningsvärd. Men Athletic är inte en klubb som brukar nå finaler, särskilt inte i europeiska turneringar. Det som sticker ut med detta år är framför allt spelstilen, som blev så uppskattad både av klubbens egna fans och av neutrala åskådare. Bielsas spelstil har ofta en nackdel: han ställer mycket stora fysiska krav på sina spelare, och denna säsong var ett tydligt exempel på det. Först den initiala anpassningsperioden som ledde till förlorade poäng i ligan, och sedan tröttheten under den sista halvan av säsongen som bidrog till förlusterna i de två finalerna.

Trots dessa brister satte säsongen ett djupt avtryck hos alla som bevittnade den. Athletic spelade med en identitet som var omisskännligt deras egen - modig, intensiv och trogen Bielsas principer - och det var framför allt deras resa genom Europa som blev det mest minnesvärda inslaget under denna säsong. Segrarna mot giganter som Manchester United och PSG var inga tillfälligheter; de var resultatet av ett lag som, när det nådde sin topp vill säga, spelade kanske de mest dynamiska och djärva fotbollen som gick att se på kontinenten det året.

Visst, det finns inga titlar att fira från den säsongen men den känslomässiga betydelsen av säsongen är något som lever kvar i minnet. För många supportrar representerade det en sällsynt stund då Athletic Bilbao inte bara tävlade med hjärta, utan också med en spelstil som väckte beundran över hela världen. Bielsas projekt må ha brunnit starkt under en relativt kort period, men dess arv fortsätter att påverka hur klubben - och dess fans - föreställer sig vad som är möjligt.