Den forna Sovjetiska fotbollsligan

Genom historien har territorier ofta strävat efter självständighet från en större nation av politiska, kulturella eller andra skäl. Det finns många exempel på detta runt om i världen och genom tiderna. Inom fotbollen händer det sällan att nationella ligor slås ihop eller delas upp, men för att förbli konkurrenskraftiga väljer vissa klubbar att spela i en högre liga, som AS Monaco i Frankrike eller walesiska klubbar som Cardiff City, Swansea City och numera mycket kända Wrexham, som spelar i det engelska ligasystemet.

Här ska vi göra en resa tillbaka i tiden till en annan epok och till en speciell fotbollsliga som inte längre existerar, men där de deltagande klubbarna fortfarande (till största delen) är aktiva. Den fungerar som ett exempel på hur det skulle kunna se ut om flera nationella ligor slogs samman till en. Som du redan vet (eftersom det står i titeln) ska vi idag tala om Sovjetiska fotbollsligan.

Sovjetvlag en voetbal

Sovjetfotbollens början

Som på många andra platser var det skotska och engelska sjömän och handelsmän som i slutet av 1800-talet tog med sig sporten till hamnstäderna i tsartidens Ryssland. Där fick den snabbt stor popularitet och började sprida sig i riket. Vid 1900-talets början fanns redan lokala fotbollsligor i Moskva och Sankt Petersburg, och omkring 200 lag hade bildats i hela Ryssland. Logiskt nog stoppades all fotbollsverksamhet under Oktoberrevolutionen och det ryska inbördeskriget, men den återupptogs efter bildandet av Sovjetunionen.

På 1930-talet fanns redan etablerade klubbar som, intressant nog, hade namn som behövde godkännas av den sovjetiska regeringen. Därför ser vi namn som Spartak och Dynamo, som lever kvar än idag. Från Spartaks idrottssällskap, via dess ledare Nikolaj Starostin, kom förslaget om att bilda en fotbollsliga som skulle samla klubbar från olika delar av Sovjetunionen. Förslaget godkändes snabbt eftersom fotboll för det kommunistiska systemet kunde användas som propagandaverktyg och för att visa socialismens överlägsenhet.

Den sovjetiska fotbollspyramiden och tävlingssystemet

Den 22 maj 1936 spelades den första matchen i den nybildade Sovjetiska ligan, kallad Grupp A, mellan Dynamo Leningrad och Lokomotiv Moskva. Viktor Lavrov från Moskvalaget gjorde det allra första målet i turneringens historia redan i den 5:e minuten. Turneringen skulle spelas två gånger per år. Den första upplagan 1936 bestod av sju lag från Moskva, Leningrad och Kiev, och Dynamo Moskva blev den första mästaren. Till den andra upplagan samma år ökade antalet lag till åtta, och denna uppåtgående trend fortsatte fram till 1938 då 26 lag deltog.

Turneringen spelades kontinuerligt fram till 1941, då andra världskriget satte stopp. År 1945 återvände fotbollen i Sovjet, och ligan bytte namn till Första gruppen i Sovjetunionen för att markera högsta nivån, medan andradivisionen kallades Andra gruppen i Sovjetunionen. Där började också en rad namnbyten på turneringen, som slutade först 1973 då Vysshaya Liga tog över och bestod fram till Sovjetunionens kollaps i början av 1990-talet. Från starten fanns två divisioner fram till 1963, då en tredje division skapades - eller snarare konsoliderades - efter flera misslyckade försök. Det fanns även en fjärde nivå, men den spelades endast under sex icke-sammanhängande säsonger och fungerade mest som en reservliga.

Turneringens detaljer

Även om Sovjetunionen var ett enda land bestod det i verkligheten av flera olika nationer, och detta blev tydligt, även om det kommunistiska systemet försökte undvika nationalistiska problem - något som ändå var oundvikligt. Därför var möten mellan lag från olika nationer ofta laddade, och rivaliteten gick långt utöver planen. Dessutom sågs segrar mot lag från Moskva som små segrar mot regimen.

Fram till 1961 hade inget lag utanför Moskva vunnit ligan, men det året lyckades Dynamo Kiev ta mästartiteln. Faktum är att den ukrainska klubben blev den mest framgångsrika i ligans historia, trots att de inte vann en enda upplaga under de första 25 åren av tävlingen. Kiev tog hem 13 ligatitlar, tätt följt av Spartak Moskva med 12. Under åren delades mästerskapstitlarna mellan fem av de länder som ingick i Sovjetunionen (Ryssland, Ukraina, Georgien, Armenien och Belarus). Georgien (Dinamo Tbilisi) vann två upplagor, medan Armenien (Ararat Jerevan) och Belarus (Dinamo Minsk) vann varsin. Av de femton nationerna i Sovjetunionen var det endast Turkmenistan och Kirgizistan som inte hade något representerat lag under ligans existens.

År 1990 drog sig Dinamo Tbilisi från Georgien och Žalgiris Vilnius från Litauen ur mästerskapet på grund av sina respektive länders självständighet. År 1991 pågick den sista upplagan av ligan samtidigt som Sovjetunionen föll samman, med CSKA Moskva som sista mästare. Följande år tävlade varje nation i sina egna nationella ligor.

Skyttekungar i den sovjetiska högstaligan

Självklart behöver vi också lyfta fram några av de största målskyttarna under den här epoken av ligan. Precis som mästerskapet i sig skapade legendariska klubbar och intensiva rivaliteter, gav det också upphov till några av de största målskyttarna i europeisk fotbollshistoria. Under sina 55 år av existens krönte den sovjetiska högstaligan många anfallare till skyttekungar, och flera av dem blev stora namn inte bara i Sovjetunionen, utan i hela fotbollsvärlden.

En av de mest produktiva målskyttarna var Oleg Blochin från Dynamo Kiev, som innehar rekordet genom tiderna med 211 ligamål under denna period och som dessutom blev skyttekung flera gånger under 1970-talet. Utöver det vann han även Ballon d'Or 1975, en ovanlig ära för en sovjetisk spelare. En annan stjärna från Dynamo Kiev, Oleg Protasov, blev 1980-talets främste anfallare, två gånger skyttekung innan han flyttade utomlands.

Tidigare årtionden dominerades av spelare som Nikita Simonjan från Spartak Moskva, som vann skytteligan fyra gånger på 1950-talet och gjorde totalt 133 mål. Eduard Streltsov förtjänar också ett särskilt omnämnande - Torpedo Moskvas anfallare som ofta kallades "den ryske Pelé" och som toppade skytteligan i slutet av 1950-talet. Under de omedelbara efterkrigsåren var Vsevolod Bobrov (CSKA Moskva) den första verkliga superstjärnan i sovjetisk fotboll och blev skyttekung tre gånger.

Analys

Det vi nämnde i början av artikeln - att detta kunde fungera som ett exempel på hur en gemensam liga mellan flera länder skulle kunna se ut - blev verklighet i Sovjetiska ligan. Om vi ser tillbaka på de senaste två decennierna i europeisk fotboll finner vi att mellan 2005 och 2009 vann två ryska lag (CSKA Moskva och Zenit Sankt Petersburg) och ett ukrainskt lag (Sjachtar Donetsk) UEFA-cupen, Europas näst största turnering, vilket visar på nivån i dessa länders fotboll.

På samma sätt hade ett kombinerat landslag från dessa länder, tillsammans med till exempel Georgien och Armenien, kunnat vara en stormakt i Europa. Faktum är att Sovjetunionen blev fyra i VM 1966 och nådde tre kvartsfinaler, samt vann EM 1960 och nådde ytterligare tre finaler. Vi måste också lägga till två guldmedaljer och tre brons i de olympiska spelen. I dagens fotboll är vi långt ifrån en sådan situation (en union av länder), men denna tillbakablick på historien ger oss en idé om vad som skulle kunna hända om det blev verklighet.

Statistik för vinnande lag och länder Sovjetiska högstaligan 1936-1991


Sovjetiska fotbollsligan: Segrare per år


ÅrMästareLand/region
1936 (vår)Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1936 (höst)Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1937Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1938Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1939Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1940Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1941- (avbruten p.g.a. kriget)-
1945Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1946CDKA Moskva (senare CSKA)Ryssland (RSFSR)
1947CDKA MoskvaRyssland (RSFSR)
1948CDKA MoskvaRyssland (RSFSR)
1949Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1950CDKA MoskvaRyssland (RSFSR)
1951CDSA Moskva (CSKA)Ryssland (RSFSR)
1952Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1953Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1954Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1955Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1956Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1957Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1958Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1959Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1960Torpedo MoskvaRyssland (RSFSR)
1961Dynamo KievUkrainska SSR
1962Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1963Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1964Dinamo TbilisiGeorgiska SSR
1965Torpedo MoskvaRyssland (RSFSR)
1966Dynamo KievUkrainska SSR
1967Dynamo KievUkrainska SSR
1968Dynamo KievUkrainska SSR
1969Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1970CSKA MoskvaRyssland (RSFSR)
1971Dynamo KievUkrainska SSR
1972Zorja Vorosjylovhrad (Zorja Luhansk)Ukrainska SSR
1973Ararat JerevanArmenska SSR
1974Dynamo KievUkrainska SSR
1975Dynamo KievUkrainska SSR
1976 (vår)Dynamo MoskvaRyssland (RSFSR)
1976 (höst)Torpedo MoskvaRyssland (RSFSR)
1977Dynamo KievUkrainska SSR
1978Dinamo TbilisiGeorgiska SSR
1979Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1980Sjachtar DonetskUkrainska SSR
1981Dynamo KievUkrainska SSR
1982Dinamo MinskBelarusiska SSR
1983Dnepr Dnepropetrovsk (Dnipro)Ukrainska SSR
1984Zenit LeningradRyssland (RSFSR)
1985Dynamo KievUkrainska SSR
1986Dynamo KievUkrainska SSR
1987Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1988Dnepr Dnepropetrovsk (Dnipro)Ukrainska SSR
1989Spartak MoskvaRyssland (RSFSR)
1990Dynamo KievUkrainska SSR
1991CSKA MoskvaRyssland (RSFSR)

Titlar per klubb


KlubbTitlarLand/region
Dynamo Kiev13Ukrainska SSR
Spartak Moskva12Ryssland (RSFSR)
Dynamo Moskva11Ryssland (RSFSR)
CSKA Moskva (inkl. CDKA/CDSA)7Ryssland (RSFSR)
Torpedo Moskva3Ryssland (RSFSR)
Dinamo Tbilisi2Georgiska SSR
Dnepr Dnepropetrovsk (Dnipro)2Ukrainska SSR
Ararat Jerevan1Armenska SSR
Dinamo Minsk1Belarusiska SSR
Zenit Leningrad1Ryssland (RSFSR)
Sjachtar Donetsk1Ukrainska SSR
Zorja Vorosjylovhrad (Zorja Luhansk)1Ukrainska SSR

Titlar per nuvarande land


LandAntal titlarExempel på mästarklubbar
Ryssland35Spartak Moskva, Dynamo Moskva, CSKA Moskva, Torpedo Moskva, Zenit Leningrad
Ukraina22Dynamo Kiev, Sjachtar Donetsk, Dnepr Dnepropetrovsk, Zorja Luhansk
Georgien2Dinamo Tbilisi
Armenien1Ararat Jerevan
Belarus1Dinamo Minsk

Diagram titlar per nuvarande land i den forna Sovjetiska fotbollsligan
Andrea Sugler har följt fotboll i hela hans liv och framför allt det svenska landslaget. Då Andrea bor i Stockholm ser hon de flesta landskamper på plats men har även varit på de flesta EM och VM de senaste åren när Sverige har deltagit, första gången redan 1992 under EM i Sverige. Andrea skriver även gärna om fotboll och spel, ibland med lyckat resultat.