De största kollapserna i engelsk professionell fotboll

Här brukar vi tala om de positiva berättelserna om stora historiska lag eller om dem som uppnått stora bedrifter. Men i dag ger vi er den andra sidan av myntet: några exempel på klubbar som drabbades av stora bakslag i engelsk professionell fotboll. Dessa berättelser innehåller betydande skulder, instabilt ledarskap och flera nedflyttningar, oftast i följd. Alla dessa klubbar har en lång historia inom brittisk fotboll, men de har också upplevt mörka perioder, som vi går igenom nedan.

Portsmouth FC

År 2003 återvände Portsmouth till Premier League för första gången sedan 1950-talet. 2005, när Harry Redknapp kom till klubben, fick de en mycket framgångsrik period där de bland annat vann FA-cupen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Klubben byggde en mix av ett talangfullt och erfaret lag med spelare som David James, Niko Kranjcar, Lass Diarra, Nwankwo Kanu, Sol Campbell, Andy Cole, Glen Johnson, Jermain Defoe och Peter Crouch.

År 2009 började problemen dock och de blev tvungna att sälja flera av sina bästa spelare för att betala av sina skulder. Detta visade sig dock vara för sent och inte tillräckligt, vilket ledde till poängavdrag och en försämring av resultaten (de inledde med sju förluster i sina sju första matcher). De slutade sist i tabellen den säsongen, vilket så klar ledde till nedflyttning och klubben sattes dessutom under administration då de var på gränsen till konkurs.

Säsongen därpå, deras första Championship efternedflyttningen, var de nära ytterligare en nedflyttning och slutade på 16:e plats, men under sitt andra år slutade de på 22:a plats, vilket innebar nedflyttning till League One. Klubben fortsatte att få sanktioner mot sig och flyttades ner igen efter att ha slutat sist i den tredje divisionen. Mot slutet av den säsongen överfördes ägandet till Pompey Supporters Trust, som tog över fram till 2017, stoppade klubbens nedgång och säkrade deras återkomst till League One så småningom. Idag är de ett etablerat bottenlag i EFL Championship.

Bristol City FC

The Robins hade under lång tid främst pendlat mellan den andra och tredje nivån (med en kort period i högsta serien i början av 1900-talet) fram till slutet av 1970-talet, då de tillbringade några säsonger i First Division. Vid den tiden förändrades reglerna i Storbritannien kring spelarkontrakt, vilket innebar att spelarna vid kontraktstidens slut fritt kunde förhandla med vilken klubb de ville. Bristol City tog då steget att "binda upp" sina spelare med långvariga dyra kontrakt (mer än sju år).

Säsongen 1979/1980 slutade de på 18:e plats i First Division och flyttades ner (inte den enda gången), vilket startade en snöbollseffekt som gjorde att klubbens problem gradvis förvärrades. I det här läget ville spelarna inte lämna klubben eftersom de hade långa kontrakt med bra löner, men Bristol City, som nu var nedflyttat, hade svårt att uppfylla dessa åtaganden. Detta ledde till ännu en nedflyttning, då de slutade näst sist. Intressant nog var klubbens manager vid den tiden Bob Houghton, samma tränare som hade lett Malmö till Europacupfinalen 1979, med Roy Hodgson som assisterande tränare.

Det fria fallet fortsatte ytterligare ett år med ännu en nedflyttning, denna gång till Third Division. Mellan 1980 och 1982 (747 dagar för att vara exakt) hade Bristol City rasat från första till fjärde nivån, vilket nästan ledde till klubbens undergång och till slut ett ägarbyte. De nya ägarna nådde en överenskommelse med de åtta högst avlönade spelarna om att häva deras kontrakt, vilket gjorde det möjligt att inleda klubbens ekonomiska återhämtning. Dessa åtta spelare är kända som Ashton Gate Eight och betraktas som klubbhjältar.

Sunderland AFC

Sedan början av 2010-talet hade Sunderland kämpat för att överleva, om än med tveksamt ledarskap, med två eller tre tränare per säsong utöver ständiga förändringar på ordförandeposten och i spelartruppen. Namn som Steve Bruce, Martin O'Neill, Paolo Di Canio, Gustavo Poyet och Dick Advocaat prydde The Black Cats bänk som ledare. Under säsongen 2015/2016 sparkade klubben Advocaat i oktober och tog in Sam Allardyce, som otroligt nog lyckades rädda laget från nedflyttning trots att de tillbringade 31 av 38 Premier League-omgångar på nedflyttningsplats. Trots denna bedrift fortsatte Allardyce inte följande säsong, och Sunderland valde i stället att anställa David Moyes.

Det året presterade laget svagt, slutade sist i ligan och vilket skickade ner laget till Championship efter att ha undvikit den i så många år. Under det första året i andradivisionen beslutade de att spela in en dokumentär med avsikten att få audiovisuellt material om hur en återkomst till Premier League skulle se ut och hur arbetet hanteras inifrån klubben, och därmed föddes den berömda Sunderland 'Til I Die.

Men saker och ting gick inte som planerat. Efter att ha haft fyra tränare och två ordförande samt bara 7 segrar på 46 matcher slutade laget sist i Championship och flyttades ner till League One, där de skulle spela in dokumentärens andra säsong. Säsongen 2019/2020 hade klubben sin sämsta placering i historien och slutade åtta i tredjedivisionen (League One), ett anmärkningsvärt resultat med tanke på att Sunderland är en storklubb i England och har vunnit First Division sex gånger. Klubben skulle dock stabilisera sig åter igen och flyttas upp till Championship 2022 och därefter till Premier League 2025, där de fortfarande befinner sig idag.

Wolverhampton Wanderers FC

Wolves hade sin guldålder på 1950-talet och vann First Division tre gånger. Men 1979 lämnade en renovering av Molineux Stadium för mångmiljonbelopp klubben med stora skulder, och som vi har sett hamnar klubbar med omfattande skulder ofta i svåra perioder. År 1982 slutade de på 19:e plats i First Division och flyttades ner, men överraskande nog var de tillbaka redan ett år senare efter att ha slutat tvåa i Second Division. Återkomsten blev dock bitter, eftersom de bara tog sex segrar på 42 matcher, slutade sist och flyttades ner igen till Second Division, vilket inledde deras nedåtgående spiral.

De drabbades av en andra raka nedflyttning till Third Division, och när det verkade som att situationen inte kunde bli värre kom Bhatti-brödernas period som klubbägare, en period som var lika kort som turbulent. Det slutade med ännu en nedflyttning, ner till Fourth Division, ett av de största ras som engelsk fotboll kan minnas. Efter flera år i de lägre divisionerna byggde Wolves långsamt upp klubben igen och kunde slutligen återvända till högstadivisionen 2009. Sedan dess har de hoppat upp och ner mellan EFL Championship och Premier League, och säsongen 2025/2026 slutade med ytterligare en nedflyttning till EFL Championship.