Daniel Passarella Argentinas enda tvåfaldige världsmästare
Det faktum att ditt smeknamn, Den argentinske kejsaren, kommer från en legend som Franz Beckenbauer säger redan mycket, men om vi dessutom lägger till att du är den enda argentinska spelaren som har ingått i två VM-vinnande trupper, trots alla stora namn som har passerat genom landslaget (Diego Maradona, Lionel Messi, Mario Kempes etc.), och att du är den näst mest målgörande försvararen i fotbollens historia, kan vi bara syfta på en man: Daniel Passarella.
River Plate är klubben där Passarella är en legend
Spelarkarriären
Han föddes den 25 maj 1953 i Chacabuco i provinsen Buenos Aires och började sin fotbollskarriär som offensiv mittfältare, den klassiska argentinska nummer 10. Den positionen blev inte långvarig, och han flyttades gradvis längre bak för att spela som försvarare. Han provspelade för flera klubbar, däribland Independiente, Estudiantes de La Plata och Boca Juniors, men tog sig inte vidare till ett kontrakt. Till slut fick han sin chans i CA Sarmiento vid 18 års ålder, till en början i ungdomslagen.I laget från Junín fick han kontinuerligt med speltid i Primera C, som vid den tiden var den tredje nivån i argentinsk fotboll. Vid 20 års ålder lyckades han etablera sig i A-laget och gjorde 9 mål på 36 matcher, mycket bra siffror för en försvarare, något som skulle bli ett återkommande inslag i Passarellas karriär.
Detta väckte River Plates intresse, och klubben gjorde klart med honom inför 1974. Det är viktigt att nämna att klubben vid den här tidpunkten inte hade vunnit en officiell titel på 17 år. Debuten kom i januari 1974 mot deras ärkerival Boca Juniors i en sommarturnering. Legenden säger att Nestor "Pipo" Rossi, Rivers tränare som just hade återvänt till klubben, frågade Passarella om han vågade debutera mot Boca, och försvararen svarade: "Jag vågar, frågan är om du vågar spela mig". Hans starka insatser gjorde att han etablerade sig i startelvan, där han spelade på vänster sida i försvaret. I en match i Metropolitano-turneringen gjorde han till och med ett hattrick på straffar mot Altos Hornos Zapla.
Men redan 1975 började han säsongen som avbytare, eftersom han vägrade fortsätta spela till vänster, särskilt då klubben hade gjort betydande värvningar till försvaret, som Pablo Comelles och Hector Artico. Trots detta fortsatte han att utnyttja sin speltid maximalt och bidra både defensivt och offensivt, samtidigt som han gjorde flera mål. Det året tog River Plates titeltorka slut när klubben vann både Metropolitano- och Nacional-turneringarna.
1976 öppnade en skada på Comelles dörren till startelvan för honom, och den platsen släppte han aldrig. Det året gjorde han 24 mål på 35 matcher, ett absolut rekord för en försvarare i argentinsk fotboll, samtidigt som han var bland de åtta främsta målskyttarna i båda de årliga turneringarna som spelades vid den tiden i det sydamerikanska landet.
Samma år debuterade han i A-landslaget (han hade redan spelat i ungdomslandslagen och vunnit Toulon-turneringen) och började bli ett återkommande namn i Cesar Luis Menottis trupper.
År 1978 var han en av de främsta profilerna i River och även i landslaget, och han var därför en viktig del av laget som spelade i det årets fotbolls-VM. Passarella var kaptenen som ledde det argentinska landslaget till den första världsmästartiteln och blev därmed den första argentinska kaptenen att lyfta VM-pokalen.
Efter nio år och sju ligatitlar med River Plate värvades Kaiser 1982 av Fiorentina efter det årets fotbolls-VM. Hans prestationer förbättrades stadigt för varje säsong som gick, och under sitt andra, tredje och fjärde år i Italien etablerade han sig som en av lagets främsta målskyttar. Säsongen 1985/1986 satte han rekord som den mest målgörande försvararen i Serie A, ett rekord som stod sig till 2001 då Marco Materazzi slog det med Perugia. Han blev också klubbens främste målskytt genom tiderna bland försvarare och en av de mest målfarliga försvararna överlag.
Sommaren 1986 ingick han i Carlos Bilardos VM-trupp till turneringen i Mexiko, även om han inte spelade i mästerskapet. I den upplagan gick Argentina vidare och vann titeln med Diego Maradona på en imponerande nivå, vilket gjorde Passarella till den enda argentinaren som hittills har vunnit VM två gånger.
Precis som hade varit fallet under hela hans karriär bytte han klubb efter ett VM, och i det här fallet lämnade han Fiorentina för Inter. Milanoklubben befann sig inte i någon särskilt stark period, men Passarella lyckades ändå göra 15 mål på två säsonger. Efter två år återvände han till River för att avsluta karriären som professionell spelare, och blev därmed den mest målgörande försvararen i klubbens historia och, vid den tidpunkten, den mest målgörande försvararen i fotbollens historia (kort därefter skulle han passeras av Ronald Koeman).
Tränarkarriären
1989 avslutade han sin karriär som professionell fotbollsspelare och samma år tog han över som tränare för River Plate. I sin första turnering med klubben vann han Primera División-titeln efter att ha vunnit 10 matcher, spelat nio oavgjorda och bara förlorat en. Förutom titeln gav Passarella chansen till flera spelare som skulle bli viktiga för River, såsom Gustavo Zapata, Leonardo Astrada och Fabián Basualdo.1994 blev han förbundskapten för Argentinas landslag, även om han i den rollen inte lyckades upprepa de framgångar han hade haft som spelare i Albiceleste. I VM 1998 nådde laget kvartsfinal, där de slogs ut av Nederländerna tack vare Dennis Bergkamps minnesvärda mål, där han tog emot en lång passning från De Boer, vek in förbi Ayala och avslutade med utsidan av foten.
Under sin tid med Argentina hamnade han i flera kontroverser på grund av sina särskilda krav på spelarnas utseende, som när han bad Fernando Redondo att klippa håret. Redondo vägrade och valde till slut att lämna landslaget. Hans tränarkarriär fortsatte sedan med Uruguays landslag, en kort sejour i Parma i Italien, Monterrey (där han blev mexikansk mästare), Corinthians (där han tränade laget som hade Carlos Tevez och Javier Mascherano) och en återkomst till River.
President för River Plate
2009 vann han valet och blev president för River Plate efter att ha besegrat sin framtida efterträdare Rodolfo D'Onofrio. Passarella tog över en klubb i mycket svårt läge, och detta, tillsammans med vissa beslut han själv fattade, ledde till slut till Rivers nedflyttning 2011.Kaiser lyckades få tillbaka laget till högstadivisionen, men hans anseende inom klubben skadades av nedflyttningen, och resten av hans tid som president lyckades inte återupprätta hans ställning bland supportrarna. 2013 avslutade han sin mandatperiod och ställde inte upp för omval.