AS Monaco och deras nästan mirakel i Champions League 2004

Fransk fotboll är en väldigt lustig historia när det kommer till deras prestationer på klubblagsnivå. Även om de har producerat mängder av spelare i världsklass genom åren, och Ligue 1 anses allmänt vara en förhållandevis attraktiv liga vilket har hjälpt Frankrike att utveckla många lovande fotbollsspelare, är realiteten att de aldrig har lyckats vinna en titel i UEFA Champions League, varken i det nuvarande formatet eller då den tidigare hette Europacupen. Ok, inte riktigt sant. Olympique de Marseille vann faktiskt den allra första säsongen när Europacupen bytte namn till Champions League 1992/93, men matchfixningsskandalerna från den perioden grumlar (milt sagt) deras prestation.

Faktum är att en fransk klubb når finalen är en sällsynthet i sig och det är därför det faktum att AS Monaco lyckades med detta säsongen 2003/04 är något som verkligen sticker ut i fransk fotboll. Visst, de förlorade finalen mot Jose Mourinhos Porto, men prestationen är ändå värd att uppmärksammas.

Så, vad är då historien om detta AS Monaco-lag, 2004 års upplaga? Hur tog de sig hela vägen till finalen? Låt oss reda ut det.

Monaco är ingen dominant inom fransk fotboll

När det kommer till fransk fotboll har det inte funnits många lag som stabilt och regelbundet dominerat ligan, något som man ofta ser i andra länder. Under de senaste 50 eller 60 åren av ligans historia har bara Olympique de Marseille, Paris Saint-Germain och Lyon haft vissa individuella perioder av dominans av ligan, och övriga säsonger har ligatiteln fördelats mellan olika klubbar. Ett av de lagen är AS Monaco.

Monaco har alltid varit ett av dessa lag som haft korta perioder av framgång i ligan här och där, bland annat under Arsene Wenger-åren mellan 1987 och 1994 och i slutet av 90-talet då de vann ligan vid två tillfällen. De är dock kända för sin talangutveckling och har producerat och utvecklat några av de bästa talangerna i ligans historia, som exempelvis George Weah, Thierry Henry och David Trezeguet, bara för att nämna några.

Didier Deschamps var Monacos coach

När de slutade tvåa under säsongen 2002/03 efter regerande mästarna Lyon fanns inte Monaco på någons lista som kandidat för att vinna UEFA Champions League säsongen efter, eller ens för att gå långt i turneringen för den deln. På den tiden var Lyon den dominerande kraften i Frankrike och Monaco, tränad av Didier Deschamps, tidigare kapten för Frankrikes landslag och som hade stora framgångar som spelare på 90-talet med Marseille och Juventus, kunde bara vara med och slåss om andraplatsen.

Säsongen 2003/04 skulle dock visa sig vara speciell för denna klubb, även om slutresultatet fortfarande orsakar en hel del smärta för Monaco-supportrar.

Monacos vann gruppen

Gruppspelet var intressant för Monaco. De var placerade i en grupp bestående av Deportivo La Coruña, som var ett av de starkaste lagen i spansk fotboll vid den tiden, Eredivisie-giganterna PSV Eindhoven och grekiska AEK Aten. En svår men ändå överkomlig grupp om de spelade sina kort väl.

Men Monaco gjorde inte bara det, de kom att överraska alla och kvalificera sig vidare som etta i sin grupp. De förlorade bara en av de sex matcherna, vilket var 1-0 mot Deportivo på bortaplan - ett resultat som definitivt var väntat. En 2-1-seger över PSV i Nederländerna och en förkrossande 8-3-vinst mot Deportivo i Frankrike, där kroaten Dado Prso gjorde hela fyra mål, var definitivt ett par av de mest framstående ögonblicken i hela gruppspelet.

I den efterföljande åttondelsfinalen gillade den franska klubben sina odds då man ställdes mot ryska Lokomotiv Moskva, och de tog sig också vidare, om än långt ifrån problemfritt. Monaco förlorade den första matchen i Ryssland med 2-1 men vann sedan med 1-0 i Frankrike, och kvalificerade därmed tack vare bortamålsregeln.

Real Madrid och Chelsea nästa lag att falla

Därefter kom det stora testet i kvartsfinalen: Real Madrid. Det här var Real Madrid-laget med alla sina av Galacticos: Ronaldo, Zinedine Zidane, Luis Figo, David Beckham... och de var (som ofta) den stora favoriten att vinna titeln den säsongen och Monaco ansågs dragit nitlotten. De lyckades dock överraska alla och få till en av de största skrällarna i modern Champions Leagues historia.

Los Blancos vann med 4-2 på Santiago Bernabeu i den första matchen, vilket var ett mycket väntat resultat, men de två målen som gjordes av fransmännen skulle visa sig bli kostsamma för Real. Monaco chockade hela världen genom att vinna med 3-1 i returmötet. Kaptenen och stjärnspelaren Ludovic Giuly gjorde två mål och Fernando Morientes, som var utlånad från just Real Madrid, gjorde ytterligare ett vilket innebar respass för Real, och återigen räddade bortamålsregeln avancemanget för Monaco.

Vinst mot Chelsea, förlust mot Porto

Monaco hade nått semifinal och man ställdes där mot engelska Chelsea som hade värvat många högkvalitativa spelare den sommaren på grund av den nya ägaren Roman Abramovich. Men, och trots att det var en man under större delen av andra halvlek, besegrade Monaco Chelsea med 3-1 i den första omgången på Stade Louis II, och lyckades sedan få med sig 2-2 på Stamford Bridge, vilket säkrade platsen i finalen mot Porto.

Tråkigt för Monaco och franska fotbollssupportrar som helhet var att man i finalen fick möta Jose Mourinhos Porto (som hade sin egen Askungen-saga i turneringen denna säsong), och de stod för en pragmatisk och effektiv fotboll och var överlägsna Monaco och vann till sist finalen med 3-0. Två fantastiska prestationer av två underdogs men det är en av fotbollens hårda realiteter: bara ett lag kan bli mästare.

Monacos nyckelspelare och vad som hände med dem

Trots att de inte vann turneringen hade detta Monaco-lag många intressanta spelare som fick fantastiska karriärer efter denna prestation. Även deras manager, Didier Deschamps, skulle komma att nå fantastiska framgångar med VM-guldet med Frankrike i VM 2018 som höjdpunkt, och han är Frankrikes förbundskapten även idag. Han hade även bra perioder som klubblagstränare med Juventus och Marseille innan han blev fransk förbundskapten.

När det gäller spelarna är vänsterbacken Patrice Evra, som fortsatte med en fantastisk karriär med Manchester United och senare Juventus, ett av de stora namnen. Fernando Morientes hade vunnit mycket redan med Real Madrid, men skulle även ha fortsatta framgångar med klubbar som Liverpool, Marseille och Valencia senare. Flavio Roma, den italienska målvakten, spelade mer än 200 matcher för Monaco innan han anslöt till AC Milan 2009.

Ludovic Giuly, lagets stjärnspelare och kapten, gick till FC Barcelona sommaren efter där han vann två La Liga-titlar och en UEFA Champions League under sin tid med de spanska giganterna. Anfallaren Emmanuel Adebayor skrev på för Arsenal och hade en bra period i sin karriär där. Ett mindre känt namn som var viktigt för Monaco var den argentinske högerbacken Hugo Ibarra (inlånad från Porto för övrigt) som efter sina år i Europa återvände till klubben han lämnade Argentina för, Boca Juniors, och vann många titlar där.

Och även om spelare som Sébastien Squillaci, Jérôme Rothen eller den kroatiske anfallaren Dado Prso aldrig hade några fantastiskt framgångsrika karriärer ska deras insatser och betydelse för Monaco under denna Champions League-säsong inte underskattas.